Patriark Zakka angående konfiskeringen av S:t Gabriel

 

TILL DEN DET VEDERBÖR

 

Ers Excellens

 

Hälsningar! Vi skriver det här brevet för att uppmärksamma er kring de senaste händelserna som är kopplade till vårt kloster Mor Gabriel, även kallad Deyrulumur, i Midyat, Turkiet. Som vår excellens säkert är medveten om grundades Mor Gabriel klostret år 397, och det är ett väldigt viktigt monument och en helgedom för hela kristenheten men särskilt för de syrisk ortodoxa kristna över hela världen. Den har varit en religiös plats av ett högt anseende och ett center av hög vördnad för det syriska folket genom hela dess historia. Det har ägts och hysts av de syriska kyrkofäderna, och klostret har haft fullständigt fri äganderätt vad gäller mark och egendomar från sin första början. Även folk av annan religion har högaktat och respekterat denna institution såsom en helig plats för alla. För de flesta syrisk kristna av icke turkisk härkomst är det första som namnet ”Turkiet” väcker associationer till, i det högt aktade landet Turkiet, deras heliga kloster i Turkiet som till exempel Mor Gabriel i Midyat, Deir-ul-Zaafran i Mardin, den heliga platsen Antiokia, etc.

 

Men vissa dispyter och falska anklagelser som nyligen uppstått vad gäller klostrets äganderätt till de omkringliggande markområdena behöver uppmärksammas allvarligt av oss alla. Detta väldigt känsliga och delikata ämne vållar mycket sorg och oro för oss och hela den syriska gemenskapen runt om i hela världen. Såsom det har beskrivits i den bifogade rapporten av biskopen vid klostret, ärkebiskop Mor Timotheos Samuel Aktas, har Cadastrals lantmäteridepartement och en del vilseledda individer från byarna i dess omnejd inkommit med otillbörliga anspråk vad gäller äganderätten till klostret.

 

Det är djupt ledsamt men likaså allvarligt att Cadastrals lantmäteridepartement, även efter att tillräckliga konkreta bevis och enhälligt stödda regeringsdokument har lagts fram som bevis för att bestyrka klostrets historiska rättigheter till äganderätten för dess mark och egendomar, blint går vidare tillsammans med andra regeringsdepartement med sina falska anspråk och processar över gränserna till klostrets mark. Departementets anklagelser är helt och fullt emot de rådande rättigheter för minoriteter som nu råder i det högaktade landet Turkiet, och detta är emot de internationella avhandlingar och överenskommelser som Turkiet vidtagit.

 

Och de illvilliga anklagelser och ologiska påståenden och klagomål som några av de närliggande byarna inkommit med, såsom det beskrivs i den bifogade rapporten, är också att betraktas som mycket allvarliga överträdelser och ett försök att bryta religionsfriheten och riskera den frid och harmoni som minoriteterna i Turkiet åtnjuter. Nu vid denna tid när många syrisk kristna med turkisk härkomst i diasporan, som varit tvungna att fly sitt hemland av rädsla för att mista livet under de gångna svåra tiderna, vill återvända till Turkiet, (bosättningen vid byn Kaphra i södra Turkiet är ett bra exempel på detta), skapar den här sortens plundring och angreppsmentalitet allvarlig oro, rädsla och besvikelse i deras sinnen. Vidare kommer detta att fläcka och vanställa den fina bild som landet Turkiet håller på att upprätta.  

 

 

Ers excellens, vi ber er att vänligen ta hänsyn till det här ärendet med rätt vikt och genom ert aktade ämbete uppmärksamma Turkiets högaktade regering att vidta omedelbara, bestämda och fruktbara åtgärder för att säkerställa Turkiets syrisk-kristna befolknings rättigheter och beskydda dem från de grupper av plundrare som utsätter Turkiets syriska befolkning för fara vad gäller det liv och den frihet de har åtnjutit sedan början av kristenhetens första sekel.   

 

Med tacksamma och uppriktiga hälsningar

Ignatius Zakka I Iwas 

Patriark av Antiokia och hela Östern,

den världsvida syrisk ortodoxa kyrkans överhuvud

 

[Översättning Jakob Yalgin Göteborg den 13 januari 2009 engelska-svenska]

S:t Gabriel kloster

Till Republiken Turkiet                                                                                         

 

S:t Gabriel klosters markområde

Det har kommit till kännedom runt om i världen att det syrisk ortodoxa klostret S:t Gabriel utanför Midyat, Turabdin (sydöstra Turkiet), befinner sig under en rättsprocess efter att tre kurdiska byar i dess omnejd startat detta i samtycke med att aktuell domstol legitimerat byarnas anmälan, för att ockupera och konfiskera delar av klostrets mark.

 

S:t Gabriel kloster grundades för snart 1612 år sedan och är en unik, historisk och kulturell bevarad helgedom.  Detta monument har under åtskilliga år fascinerat arkeologer, historiker, forskare, studenter, kristna, muslimer och vanliga turister.  Det är ett av kristenhetens äldsta kloster och är även idag ett biskopssäte och som även bedriver undervisning. Således har klostret ett ovärderligt värde för den världsvida kristenheten.  Sedan 1938 har klostret även de dokument som intygar att klostret har äganderätt och att man betalat skatt för dess egendomar.

 

Republiken Turkiet är idag ett land som åtagit sig en hel del förpliktelser som strider mot det som man idag berättigat vad gäller S:t Gabriel klostret i Midyat. Republiken Turkiet har idag krav från EU att följa Köpenhamnskriterierna för att landet skall kunna processa och till slut bli medlem i EU. Vidare är Lausannefördraget ett annat avtal Republiken Turkiet undertecknade 1923 som skulle ge icke muslimska minoriteter rättigheter i Turkiet.  Och i år har det Turkiska parlamentet reviderat lagen om religiösa stiftelsers rätt att äga och förvalta mark och egendom i landet. Det kanske främsta hindret för att Republiken Turkiet skall kunna bli en fullvärdig medlem i EU är nog att landets rättsväsen inte fungerar som i en modern demokrati.  Ändå har parlamentet, med stöd av EU, genomfört genomgripande reformer i lagstiftningen. Mycket har blivit bättre de senaste åren. Men rättssäkerheten förblir bristfällig. Ännu kan åklagare godtyckligt väcka åtal mot medborgare vars åsikter de ogillar. Att S:t Gabriel kloster alls måste infinna sig vid domstolen är pinsamt för Turkiet.

 

Den 14 december 2008 ägde en demonstration rum i Södertälje, Sverige. Siffran varierar mellan 5000 till 10 000 demonstranter som demonstrerade för våra bröder och systrar som lever i orättvisa, i osäkerhet och under otrygga förhållanden i Republiken Turkiet. Bland demonstranterna bör det uppmärksammas att det närvarade representanter från samtliga politiska partier i Sverige, sju riksdagsledamöter, Svenska Kyrkans representanter, två syrisk ortodoxa biskopar och ett fyrtiotal olika föreningar och organisationer.

 

Muslimer och kristna som två religiösa grupper i Republiken Turkiet måste ständigt sträva efter enighet och samförstånd. De båda grupperna är skapade av Gud för att leva i gemenskap med varandra. Vi skall be för varandras välgång och välbefinnande, vilket redan många kristna och muslimer gör idag. Kristna skall älska alla enligt Bibeln och muslimer håller Jesus och andra kristna profeter högt enligt Koranen. Guds intention är att vi alla människor, kristna som muslimer, turkar som syrianer, är ämnade att leva i harmoni och i gemenskap med varandra och i samförstånd.

 

• Vi vädjar nu till Republiken Turkiet att skydda och förbättra situationen för en lidande minoritetsbefolkning såsom syrianerna i landet.
• Vi vädjar nu till Republiken Turkiet att värna om den historiska och unika kulturskatten i landet.
• Vi vädjar nu till Republiken Turkiet att fullgöra sin skyldighet att skydda sina medborgare mot hot, etnisk rensning och folkmord.
• Vi vädjar nu till Republiken Turkiet att värna och följa i oförtruten takt de konventioner man åtagit sig och förpliktigat att rätta sig efter vad gäller de mänskliga rättigheterna.
• Vi vädjar nu till Republiken Turkiet att vara opartisk i ärendet vad gäller S:t Gabriel klosters markområde.

 

Gabriel Yalgin, Göteborg den 26 december 2008

Gratulationer till Suroyo TV!

Stora gratulationer för 3 års föredömligt arbete för alla syrianer runt om i hela världen med information och nyheter som berör vårt folk.
Det är med en stor tacksamhet som jag vill förmedla mina djupaste gratulationer under denna jubileumsdag och en stor önskan om ett fortsatt arbete med Suroyo TV som en stark och trygg plattform med fokus på enande, kärlek och framgång för alla syrianer runt om i hela världen.
Ett speciellt tack till Josef och Josef!

Gabriel Yalgin, Göteborg

Stoppa det onda i församlingen!

I vår tid upplevs av många en frustrerande rädsla och oro över att kontakten mellan kommande generationer och prästerskapet kommer att avta. Detta – till stor del på grund av många prästers otillräckliga sociala- och pedagogiska kunskaper – både i västerlandet som världen över bland alla syrianer.

Det syrianska folket har i största allmänhet låg kunskap om vad som krävs och vilka krav som ställs på en präst.
Det är bra att ha ambitionen att bli en andlig ledare men kraven är höga. Först måste en omogen tillåtas att mogna och växa till tron innan det kan bli fråga om ledaruppgifter i församlingen. Allt för ofta uppstår ett desperat behov av präster och då insätter man gärna personer på posten de inte är tillräckligt vuxna i. Ledaruppgifter skall bara ges åt den som är stadigt grundad i tro och livsstil. Aposteln Paulus understryker att man ska pröva var och ens lämplighet innan det blir fråga om en position med större ansvar. En präst bär ett tungt ansvar eftersom församlingen tillhör Gud. Ingen ska väljas till en sådan tjänst på grund av sin popularitet eller egna ambitioner att nå toppen. Den som utses ska ha respekt för sanningen, både vad gäller läran och i det personliga livet. Många är villiga till prästerskapet men alla är långt ifrån lämpliga. Man bör vara ytterst noggrann med en utförlig och djup begrundning över kvalifikationerna innan man väljer någon till en sådan stor och ansvarsfull uppgift som präst – vilket kräver stark tro och ett rent levande liv med alla dess goda kvalitéer och krav.

På grund av otillräckligheter från båda sidorna har stora hål växt fram och byggen blivit till verk som inte består inför Herren. Vi har fått uppleva hur bröder och systrar kivas och blir osams och inte träffas under långa tider, hur församlingar ofta förefaller splittrade, och hundratalet syrianska familjer flytt den syrisk-ortodoxa kyrkan för andra samfund.

Ondskans andekrafter, som vi absolut inte bör underskatta , börjar vi alltmer se ett mönster av bland församlingarna. Vi upplever återigen konflikter, ordstrider och andra tvister mellan präster, biskopar och styrelsemedlemmar för respektive församling. En stor faktor till dessa tråkigheter är tron på att pengar ger lycka fastän det finns övertygande bevis om motsatsen.

”Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.” (1 Timotheus 6:10).

Vi kan finna dessa bekymmer (penningbegär) rota sig in i dem olika syrianska stiftelserna som i t ex Holland, Tyskland, TurAbdin, Beirut, Zahel, Sverige och USA. Vi bör vara ytterst vaksamma för den materialistiska fällan! Vi ska inte tillåta att våra ägodelar äger oss, ty det står klart och tydligt i Matteus 6:21:

”Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara”.

Det är lätt att hamna i en ond cirkel där habegäret skriker efter mer och mer. I princip slutar alla fall i ruin och olyckor.

”Vi hade faktiskt inget med oss när vi kom till denna värld, och vi kan inte ta med oss en enda sak när vi dör” (1 Timotheus 6:7).

Vi alla måste inse att all rikedom en dag blir värdelös. Vi måste tänka efter vad det kan kosta oss att få tillgång till mer pengar. Vi måste istället älska människor mer än pengar och vi måste älska arbetet för Gud mer än pengar, ty för tryggheten finns hos den levande Guden och inte i pengar.

Gabriel Yalgin

Syrianskt föreningsliv

Den 16 juni 2007 var min far, Gabriel Yalgin inbjuden till TV-kanalen Suroyo TV i Stockholm för att samtala om ämnet syrianskt föreningsliv – dess mål, lärande, förändring och effektivitet inom områden såsom till exempel: kultur, språk och idrott.  

På grund av privata angelägenheter var min far inte förmögen att kunna närvara på denna inbjudan men genom ett faxmeddelande delade han ändå med sig av sina åsikter till Suroyo TV.

Här nedan följer ett utdrag av min fars åsikter som jag anser är värda en eftertanke:

Syrianskt   föreningsliv                                                                                                       Varför har syrianskt föreningsliv inte lyckats uppnå en större prestation i förhållande till de förutsättningar och jämförelser som finns i dess omvärld runt om i Sverige och övriga Europa?

För att på ett kort men koncist sätt förklara detta kan studier av syrianskt föreningsliv visa tre tydliga mönster och utvecklingsgångar, nämligen följande:

1. Vid starten av syrianskt föreningsliv var processen flegmatisk. Vårt folk var obekant med föreningslivets uppgifter, teknik, mål och effektivitet. På grund av detta förlorade vårt folk mycket tid och kraft samtidigt som föreningslivets egentliga syfte för vårt folk inte fungerade enligt föreningsbokens riktlinjer och målsättningar. Vi saknade helt enkelt kompetens och färdigheter samtidigt som vi förlorade tid och kraft på grund av okunnighet.

2. Vidare har en ständig process av egenintressen existerat internt bland åtskilliga syrianska föreningar och organisationer. Vi har genom åren tydligt fått se på hur funktionärer sökt sig till föreningar av egen privat vilja för att utföra annat än föreningens/organisationens egentliga målsättning. Vi har helt enkelt för många odugliga personer på poster de egentligen inte bör finna sig i. Där sådana fall (personer) funnits har den naturliga konsekvensen varit att ett ärligt, villigt och kompetent humankapital gått förlorat och inte förvaltats, vilket vi idag kan underteckna som ett enormt misslyckande och nederlag för oss som ett minoritetsfolk.

3. Det sista jag vill poängtera är den splittring som råder bland vårt folk. Denna splittring hejdar en högtstående moralisk inställning bland oss samt inspiration och motivation för föreningslivet bland många, i synnerhet bland barn och ungdomar. Våra föreningar och organisationer fungerar bara som dem skall när vi alla gemensamt arbetar för varandras bästa.

Avslutning                                                                                                                                Som en allmän vädjan och önskan till alla syrianer vill jag uppmana till att vi röstar och stöttar ärliga, villiga och kompetenta kandidater för våra föreningar och organisationer, som ser vår gemensamma goda utveckling som det främsta. Vi måste sträva efter intellektuellt arbete. Det är arbetarnas kompetens som avgör hur väl föreningen/organisationen fungerar. Valet är ditt! Vi måste vända på den negativa trend som råder och istället bli framtidens vinnare och då måste vi dra till oss och behålla dugliga personer.

Jag vill avsluta min analys av det tillstånd jag upplevt och fortfarande upplever som finns bland syrianska föreningar och organisationer med en sista upplysning:

Vi måste ständigt vara närvarande för våra barn och ungdomar och uppmana samt uppmuntra i vår uppfostran och vägledning  till initiativ att respektera sanningen, demokratin och rättvisan.

Det syrianska språkets betydelse

Med ett öppet brev till alla läsare vill jag upplysa och påminna om det syrianska språkets yttersta viktiga roll för oss syrianer. Jag vill betona denna upplysning extra mycket och rikta orden framförallt till våra älskade och respekterade syrianska präster, munkar, lärare och föräldrar runt om i världen. Oavsett vilka omständigheter och situationer vi syrianer lever under och befinner oss i måste vi ständigt bevara och värna om det syrianska språket som en absolut och viktig del av vår identitet i livet. Min vädjan är att vi alla syrianer ska efterleva våra skyldigheter och principer gentemot vårt språk med yttersta försiktighet och ömhet.Det syrianska språkets existens ligger faktiskt mer i de ovannämnda personernas händer än övriga syrianers. Samtliga kategorier har en gemensam uppgift – att agera som lärare. Att agera som lärare har under alla tider haft ett högt anseende och yrket/uppgiften har alltid varit respekterad. Min uppfordran och varning är att det finns ett stort ansvar i denna roll. Uppgiften medför ett stort ansvar eftersom all form av undervisning påverkar människor inom livets olika områden. Det ställs höga krav på dem som ska besitta de ovannämnda positionerna och inneha en form av ledarroll eller läraruppgift, och det krävs att man verkligen är ett föredöme.

Vi har det syrianska språkets existens i våra egna händer. Det är oerhört viktigt att vi upplyser och informerar varandra om vikten av språkets betydelse och hur vi kan bevara det. Vi kan t ex låta våra barn närvara vid hemspråksundervisning, lärare kan trycka på vikten av det syrianska språkets unika historia, präster och munkar kan undervisa och med det syrianska språket påverka våra andliga liv.

Kyrkan måste alltid påminna föräldrar att uppmuntra sina barn till att engagera sig i hemspråksundervisningen. Syrisk Ortodoxa kyrkan är en kyrka som bevarat vår Herre Jesu modersmål (syrianska/arameiska) och firar sin gudstjänst på detta språk än idag. Därför är det än viktigare att vi bevarar detta språk så att inte vår kyrkliga liturgi, den Syrisk Ortodoxa kyrkans gudstjänster, möter svårigheter och andra hinder vad gäller bruket av vår Herre Jesu modersmål.

För oss syrianer är vårt språk heligt, unikt och en av de viktigaste delarna av det syrianska folkets identitet och historia.

Vi måste vårda vårt språk likt en munk som är sitt klosterliv trogen, likt en moder som ömt och varmt håller sitt barn i famnen nära hjärtat, likt en präst som tjänar sin församling i kärlek och en lärare som undervisar sina elever ur böckernas kunskapskällor. Likaså måste vi syrianer vårda och bevara vårat älskade språk – syrianskan.

Gabriel Yalgin, 15 januari 2006, Göteborg

Hur viktigt är det med ledarskap?

Ett dåligt ledarskap

I alla tider har ledare haft viktiga och avgörande roller i människans liv, därför har människan alltid varit i behov av och försökt att söka sig till goda och bra ledare.

En ledare kan med sin maktbefogenhet åstadkomma goda ting men också fruktansvärd förödelse. Tecken på ett dåligt ledarskap kan till exempel vara att starta krig, skapa misär och elände för människor och samhällen, orsaka hungersnöd, sjukdomar, svält, förstörelse av naturen, fientlighet, mord, förtryck, våldtäkter, analfabetism, förstörelse av historiska arv, splittring, sabotage, vilseledning, korruption, rasism och främlingsfientlighet.

Dessa ovannämnda ting kommer ur ett hänsynslöst, ondskefullt och vårdslöst ledarskap. Således är det oerhört viktigt att välja sina ledare rätt.

II

Ett bra ledarskap

De följder som har sitt ursprung i ett hederligt, ärligt och föredömligt ledarskap är till exempel skapande av fred, frihet, kunskap, förståelse, försiktighet, respekt, civilisation, humanitet, medkänsla, kärlek, lojalitet, glädje, förlåtelse, trygghet, ödmjukhet, tålamod, solidaritet, utbildning, samhörighet, generositet, enhet och harmoni. Dessa ting resulterar i en gynnsam, främjande och beskyddande utveckling för oss människor och våra samhällen.

Vi måste under alla omständigheter beakta dessa två olika kategorier och inriktningar av ledarskap. Vi måste även skilja på de olika målsättningar som dessa två kategorier av ledare strävar efter att uppnå samt använda sina maktbefogenheter till. När man gör ett vist och förståndigt val i denna fråga blir följaktligen konsekvenserna de allra bästa för människan och samhället.

Kära syrianska folket, när vi väljer våra ledare måste vi tänka på att välja rätt ledare för rätt uppgift, så att detta inte drabbar oss som folkgrupp i det korta och långa perspektivet. Detta är min vädjan till oss alla syrianer att vara försiktiga, vaksamma och förståndiga i våra val för varandras bästa och för syrianismens framtid.

III

Bahro Suryoyo TV

Jag vill även lyfta fram det nya projektet, nämligen Bahro Suryoyo TV. Jag vill gratulera till detta stora steg vi syrianer har börjat ta. Vi måste även här komma ihåg att detta projekt kräver ett oerhört stort och välorganiserat arbete. Om vi misslyckas med detta kan resultatet bli enormt svåra ekonomiska problem för våra organisationer som stöttar Bahro Suryoyo TV, och förtroendet gentemot de ansvariga skulle sjunka markant. Vi måste på ett hederligt och effektivt sätt arbeta tillsammans med den nya TV-kanalen både inom det redaktionella och journalistiska området för det syrianska folket. Jag vill avslutningsvis lyckönska Bahro Suryoyo TV och framföra mina hjärtliga gratulationer samt en innerlig önskan om framgång och välgång.

Gabriel Yalgin, 7 mars 2006, Göteborg

Vem är det som motarbetar syrianerna idag?

Vilka är det som har motarbetat syrianerna de senaste cirka 200 åren enligt historiens dokumentation?Vi kan mellan historieböckernas pärmar finna bland andra araber, turkar, kurder, tyskar, katoliker och protestanter. Bland dessa har det funnits grupper som av egenintresse och andra diskutabla faktorer förintat eller avskalat delar av syrianernas identitet vad gäller det religiösa, kulturella och språkliga planet. Syrianerna har även varit utsatta för mord i tusental och blivit bestulna på sin egendom. De har också fått skolor stängda, urgamla litterära verk brända och sina kyrkor konfiskerade. På grund av alla dessa grymheter och plågsamma omständigheter fick syrianerna vara på flykt under många år från sina hemtrakter, däribland sydöstra Turkiet, Syrien och Libanon.

De ovannämnda folkgrupperna och deras olika former av förtryck och förföljelser har lett till att syrianerna idag är utspridda över i hela världen.

Någon kanske kan ha förståelse för alla dessa förbrytelser och ogärningar, men där det idag inte går bra i arbetet för vårt folk (syrianerna) anser jag att ansvaret till största delen ligger hos våra olika syrianska organisationer. I min ledsamhet är jag rädd att en tragisk övergång börjar ta form, det vill säga från att vi haft ett främmande förtryck till ett idag alltmer eget förtryck av oss själva (gentemot syrianer av syrianer).

Vi har idag bland annat följande föreningar/organisationer med mera här nedan:

• Syriac Universal Alliance
• Syrianska Riksförbundet i Sverige
• Syrianska Ungdomsförbundet i Sverige
• Syrianska lokalföreningar
• Syrianska Lärarförbundet
• Syrianska journalister
• Syrianska författare
• Syrianska politiker
• Syrianska föreningar och förbund som ansvarar för kyrkans fortlevnad

Alla dessa parter med flera som inte jobbar helhjärtat och på ett äkta och hederligt sätt för just sitt syrianska folks allra bästa anser jag vara de som förintar och avskalar syrianernas arv och position idag. Vår situation är mycket kärv då vi idag inte har ett eget officiellt hemland och är utspridda runt om i världen. Detta är en avgörande faktor som styr hur mycket arbete som krävs av oss alla för att bevara vårt historiska och kristna arv.

Våra skyldigheter är mycket större än våra rättigheter och förmåner på grund av vår situation och omständigheter.

Allt för många av oss har lärt sig att vara kritiska och dömande. Vi måste vara mer uppmärksamma på oss själva istället för att enbart kritisera andra. Det är lätt att öppna ögonen på andra så att de ser sina egna fel och ogärningar. Det är minst lika lätt – om inte lättare – att glömma av att granska sig själv först innan man kritiserar andra. Idag måste vi först döma oss själva för att sedan gå ut och hjälpa vårt syrianska folk på ett kärleksfullt och omsorgsfullt sätt.

Gabriel Yalgin den 22 oktober 2005

Världshistoriens viktigaste händelse

Vi närmar oss den tidpunkt på året då vi får höra den fantastiska nyheten att det nyfödda barnet i krubban har fötts i Betlehem, han som var Gud i en människas kropp. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. (Luk 2:11).

Vårt första intryck av julens stora glädje - barnet i krubban, vår Herre Jesus Kristus – får inte bli det sista. Vi måste även komma ihåg Hans ovanliga liv här på jorden, hans död för vår skull och Hans uppståndelse upp till himlen samt att Han är väntad tillbaka som kungars kung. Detta att Messias har fötts kallar jag världshistoriens viktigaste händelse.

Detta glada budskap om Jesus är bland annat att han kommer till alla människor, även de enkla och vanliga människorna. Han kommer till vem som helst som är ödmjuk nog att ta emot honom. Vem du än är och vad du än gör så kan du ha Jesus i ditt liv. Tro inte att du måste vara något särskilt för att duga. Han tar emot dig precis som du är.

Vi syrianer firar julens glädje och välkomnar det nya året 2006 med förtröstan. Jag vill gratulera vårt folk, syrianerna, för deras ortodoxa kristna tro och deras traditioner.

Att vara syrian är enligt traditionen att vara en ortodox kristen som firar och ärar vår Herre Jesus Kristus i hans heliga tempel, i vilket andakter som bön och fasta ingår. Vi har även genom vår tro och våra traditioner skyldighet att ta hand om våra närmaste och älska samt behandla alla med respekt. Vi måste även underordna oss de lagar som råder i det land vi är bosatta i och vara givmilda mot den fattige och nödlidande.

Jag anser syrianismen vara en ledstjärna inom kristendomen och vill uppmana alla syrianska bröder och systrar att bevara och behålla den syrianska ortodoxa tron och dess traditioner runt om i hela världen där det finns syrianer bosatta idag.

Vi tvingas och har tvingats att leva under olika omständigheter, där vi både har haft framgång och motgång av olika slag. Vår Herre Jesus Kristus är alltid med oss och vakar alltid över sina barn ty han finns alltid bland utsatta och nödlidande. ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka.” (Mark 2:17). Att göra Guds vilja är ingen garanti för ett bekvämt liv. Det enda löfte vi får är att även våra svårigheter har en väsentlig betydelse i Guds plan.

Vi måste kämpa för att bevara vår kyrka, vi måste kämpa för att bevara vårt språk och vi måste kämpa för vår gemenskap och samhörighet med varandra som ett ortodoxt kristet folk.

Inom kort kan vi lägga 2005 till handlingarna, ett år värt att minnas. År 2005 var det år då vår älskade och kärleksfulle herde hans höghet Moran Mor Ignatius Zakka I Iwas firade silverjubileum på 25 år som den Syrisk Ortodoxa kyrkans andlige ledare. Hans bidrag till kyrkan och vårt folk har varit fantastiskt – han har bland annat vigt ett tjugotal biskopar och över femtio munkar, och utöver detta har han även vigt hundratals diakoner och diakonissor. Dessutom har han skrivit ett antal böcker inom olika genrer som teologi och historia och låtit bygga ett mycket vackert och enastående kloster i Seydnaya, Syrien. Han har bidragit med ovärderliga insatser för oss syrianer och den Syrisk Ortodoxa kyrkan med dess klosterväsende.

Jag vill gratulera alla syrianer och vår älskade herde och patriark för 2005, och önskar er alla en God och ridfull Jul och ett Gott Nytt År.

Gabriel Yalgin,  15 december 2005, Göteborg

Hyllning till Yohanon Seven

Yohanon Seven har alltid varit en fascinerande och uppmärksammad person. Hans intensiva personlighet har återspeglat en äkta och aktiv sysselsättning kring den heliga Skriften (Bibeln) och den Syrisk ortodoxa kyrkans lära och arv.Hans motiv och hängivenhet till Bibeln har alltid varit ärlig. Han har på senare år osjälviskt medverkat i spridandet av drygt trettiotalet liturgiska och teologiska böcker som skrivits och översatts till det syrianska språket, över större delen av den Syrisk ortodoxa kyrkans verksamhet runt om i hela världen. Han har verkligen ansträngt sig för att nå ut till både unga som gamla bland det syrianska folket och försett dessa med litteratur som ett livsnödvändigt hjälpmedel för en god och sund utveckling samt gudsuppfattning.

Som en älskande familjefar har han samtidigt alltid lyckats ställa hela sitt register till Guds förfogande.

Som bland annat sanningsenlig och författare strävar han alltid efter eviga värden men framförallt att berätta för andra om Kristus och att alla är älskade av Gud.

I mina ögon sett är inte Yohanon Seven bara unik som skriftlärd och rättrogen syrian. Han är även en av de mest utvecklingsaktiva inom den Syrisk Ortodoxa kyrkan vad gäller språk och kultur. Han tjänar Gud i full frihet och har ägnat livet åt sådant som verkligen är betydelsefullt.

Den som verkligen känner Gud är ett föredömligt exempel, hjälpsam och kärleksfull gentemot medmänniskor. Sannerligen kan jag här skriva att Yohanon Seven verkligen känner Gud.  

Gabriel Yalgin den 17 februari 2005